Svensk ordbok 2009, webbversion

förskyll´an substantiv, best. f. ~, n-genus för·skyll·an●i vissa ut­tryck det att vara upp­hov till ngt (o­önskat) ngt åld.NollJFRcohyponymskuld 1cohyponymvållande han kom på o­bestånd utan egen förskyllansedan 1385Klosterläsningfornsv. forskuldan, forskyllan