verb ~dde ~tt, pres. ~r
för·smår●inte vilja ta emot
erbjudet värde, på grund av ringaktning e.d.
komm.JFRcohyponymrata
ett glas vin till maten försmår man inteden försmådde friarenförsmå ngn/ngtsedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forsma; av lågty. vorsman ’förringa; försmå’; besl. med små
Subst.:vbid1-164214försmående