Svensk ordbok 2009, webbversion

förso´na verb ~de ~t för·son·ar●åter upp­rätta vänskapliga förbindelser mellan parterna i en (över­stånden) konflikt komm.relig.JFRcohyponymförlika han försökte försona pojkarna med var­andra efter slags­målet○äv.åter­ställa guds­gemenskap för Kristi död har försonat ossförsona ngn med ngn/ngt, försona ngrasedan 1376öppet brev utfärdat av Mats Gustafsson till biskop Nils i Linköping (Styffe)fornsv. forsona; av lågty. vorsonen ’bi­lägga en strid’ Subst.:försonande, försoning