verb förställde förställt, pres. förställer
för·ställ·er●förändra (en persons kännetecken) i vilseledande syfte
psykol.JFRcohyponymförvända
förställa rösten i telefonförställa ngtsedan 1741; 1680 (refl.)av ty. verstellen med samma betydelse
Subst.:vbid1-164653förställande,
förställning