Svensk ordbok 2009, webbversion

förstån´d substantiv ~et för·stånd·et1förmåga att tillgodo­göra sig inne­håll, dra slut­satser och handla med om­döme psykol.JFRcohyponymförnuftcohyponymintellektcohyponymvett förståndsfrågaförståndsgåvorbondförståndförlora förståndethandla efter bästa förståndden gamle hade sitt klara förstånd i behållmetoden måste an­vändas med förståndhan hade inte förstånd att sluta i tid○ibl. i ut­tryck för o­tillräcklig förståelsehennes senaste bok går över mitt förståndngn talar som ngn har förstånd tillngn vet inte bättre​ det var det dummaste jag har hört, men det är väl för att du talar som du har förstånd till tala förstånd med ngnfå ngn att in­se vad som är rätt​ en medlare skickades in i skolan för att försöka tala förstånd med ockupanterna sedan 1505kungörelse utfärdad av rikets råd till Kalmar län m.fl. om uteblivna fredsunderhandlingar (Styffe)fornsv. forstand; av lågty. vorstant med samma betydelse; till förstå 2i vissa ut­tryck (gott) förhållande mindre brukl.komm.samförståndstå i hemligt förstånd med ngnleva i gott förstånd med ngnsedan 1654