Svensk ordbok 2009, webbversion

förstö´ra verb förstörde förstört, pres. förstör för·stör·de●göra helt o­duglig eller värde­lös NollJFRcohyponymfördärvacohyponymödeläggacohyponymgrusa 2 konst­gödseln förstör jordarnafienden förstörde en brogrund­vattnet var förstörtin­passet förstörde den goda stämningendåliga kamrater förstörde honomhon har fått sitt goda namn förstörthan förstörde en god historia genom att börja med poängenhon har förstört hans liv○äv.vanligen perf. part. djupt upp­röra ngn hon satt röd­ögd och förstörd bred­vid telefonen○äv.slösa bort förstöra pengar på godisförstöra ngn/ngt (för ngn)sedan 1506kungörelse utfärdad av riksföreståndaren Svante Nilsson till Dalarna om fredsunderhandling med Danmark (Styffe)fornsv. forstöra; av lågty. vorstören ’(för)störa’; jfr 1störa Subst.:vbid1-164708förstörande, förstöring; förstörelse