Svensk ordbok 2009, webbversion

förströ´ verb ~dde ~tt, pres. ~r för·strörge av­koppling genom att ordna lättare aktivitet eller under­hållning komm.JFRcohyponymroacohyponymunderhålla 3cohyponymdistrahera han förströr gärna sina gäster med roliga historierförströ ngn (med ngt/att+V)sedan 1749efter lågty. vorstroien ’strö ut, skingra; förströ’ Subst.:vbid1-164535förströende; förströelse