Svensk ordbok 2009, webbversion

försva´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·svar·et1nationell organisation med upp­gift att av­värja militärt an­fall mil.JFRcohyponymkrigsmaktcohyponymförsvarsväsen försvarsbudgetförsvarshemlighetlandförsvarsjöförsvartotalförsvarSverige måste ha ett starkt försvarofta bildligt, särsk. sportlag­del med upp­gift att av­värja an­fall av motståndar­laget försvarsspelareefter en tabbe av det svenska försvaret gjorde Dan­mark 1–0sedan 1841fornsv. forsvar ’skydd’; till försvara 2skydd (för ngn eller ngt) genom mot­stånd mot an­grepp admin.af.jur.komm.tid.JFRcohyponymvärn självförsvarryssarnas försvar av Leningradförsvaret av demokratinstå upp till försvar för yttrande­frihetenpappan skällde på honom, men hans syster tog honom i försvarhon yttrade inte ett ord till sitt försvarspec.strävan att in­för rätta veder­lägga an­klagelse advokat NN å­tog sig försvaret av den an­klagadespec. äv.bemötande av kritik mot av­handling e.d. vid disputation e.d. ett skickligt försvar av respondentenäv. om den an­klagade och hans/hennes med­hjälpare i rätte­gångkalla in försvarets vittnenförsvar (av/för ngn/ngt) (mot ngn/ngt), (till ngns/ngts) försvaranfall är bästa försvarseanfall 1 lägga sig på försvaröver­gå till defensivsärsk. sportefter ett snabbt lednings­mål lade sig hemma­laget på försvar sedan 1409stadfästelse av gåva utfärdad av biskop Knut i Linköping (Svenskt Diplomatarium)