Svensk ordbok 2009, webbversion

försva´ra verb ~de ~t för·svar·ar●skydda (ngn eller ngt) genom att göra mot­stånd mot an­grepp av konkret el. abstrakt slag; särsk. mot militära an­fall men äv. all­männare komm.mil.spel.sport.JFRcohyponym2värjacohyponymvärna försvarskrigvi är beredda att försvara vårt landhon fick försvara målet under an­dra halv­lekhan försvarade det nya betygs­systemetderas upp­trädande kan inte försvaras○ofta refl.han försvarade sig mot an­klagelserna○spec.föra (en an­klagad persons) talan in­för rätta den an­klagade försvaras av advokat NN○spec. äv.offentligt bemöta kritik mot av­handling e.d. ○äv. bildligt med avs. på position e.d.kunna upprätt­hålla han skulle försvara en plats i lands­lagetförsvara ngn/ngt (mot ngn/ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. forsvara ’an­svara för; beskydda; försvara’; (delvis) efter lågty. vorantworden ’före­träda; beskydda’, eg. ’svara för’ Subst.:vbid1-164801försvarande; försvar