Svensk ordbok 2009, webbversion

försvinn´a verb försvann försvunnit försvunnen försvunna, pres. försvinner för·svinn·er●(hastigt) upp­höra att vara när­varande ofta genom av­siktlig förflyttning Nollhon försvann lika hastigt som hon hade kommit○äv.upp­höra att synas solen försvann bak­om ett moln○spec. i bryska befallningar e.d.försvinn ur min å­syn!○äv. med ton­vikt på resultatetkomma bort och inte kunna åter­finnas mina glas­ögon har försvunnit○äv. absolutupp­höra att finnas två­hundra jobb kommer att försvinna i kommunenåren bara försvannförsvinnasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. forsvinna; av lågty. vorswinden med samma betydelse; jfr svinna Subst.:försvinnande