substantiv ~en
för·syn·en●(högre makts) omsorg om världen och människorna
ofta tänkt mer el. mindre som en personlig gudom
relig.vi kan tacka försynen att vi inte blev indragna i krigetFörsynen skall hjälpa osspå Guds försynutan hänsyn till riskerna
de gick på Guds försyn in i grottan
sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. forsyn ’förutseende; omtanke; (gudomlig) försyn’; i den senare bet. efter lat. providen´tia ’försyn’