Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förtäljde äv. förtalde, förtäljt äv. förtalt, pres. förtäljer
för·tälj·er●berätta
om person
åld.komm.○i vissa (fullt brukliga) uttryck äv. om icke-levande företeelsemer än så förtäljer inte historienförtälja ngt/SATSsedan 1510brev från riddaren Ture Jönsson till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. fortälia; efter lågty. vortellen ’berätta’; besl. med 2tälja
Subst.:vbid1-165695förtäljande