Svensk ordbok 2009, webbversion

förtäl´ja verb förtäljde äv. förtalde, förtäljt äv. förtalt, pres. förtäljer för·tälj·erberätta om person åld.komm.i vissa (fullt brukliga) ut­tryck äv. om icke-levande före­teelsemer än så förtäljer inte historienförtälja ngt/SATSsedan 1510brev från riddaren Ture Jönsson till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. fortälia; efter lågty. vortellen ’berätta’; besl. med 2tälja Subst.:vbid1-165695förtäljande