Svensk ordbok 2009, webbversion

förtä´ra verb förtärde förtärt, pres. förtär för·tär·de1in­ta och tillgodo­göra sig fast el. flytande föda kokk.JFRcohyponyminta 3hyponymätacohyponyminmundigahyponym3dricka det är förbjudet att förtära alkohol på all­män platsförtära ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fortära; av lågty. vorteren med samma betydelse; jfr tära 2ofta pass. el. part. (så småningom) få att sönder­delas och försvinna Nollbilen var nästan förtärd av rost○särsk. bildligt om känslaen förtärande orohon var förtärd av längtan efter barnenförtära ngn/ngtsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenSubst.:vbid1-165709förtärande, förtäring (till 1)