verb förtöjde förtöjt, pres. förtöjer
för·töj·er●göra fast
fartyg, i förhållande till landfasta punkter, t.ex. kaj, påle el. boj
sjö.JFRcohyponymankracohyponymförankra 1
skutan låg förtöjd vid kajenförtöja ngtsedan 1508brev från riksföreståndaren Svante Nilsson till Hemming Gadd (Styffe)fornsv. fortogha; av lågty. vortöien med samma betydelse; besl. med 1tåg 3, töja
Subst.:vbid1-165724förtöjande,
förtöjning