Svensk ordbok 2009, webbversion
förta´l
substantiv ~et
för·tal·et●illasinnat och lögnaktigt tal
om ngn, utan vederbörandes vetskap; vanligen i syfte att direkt skada
komm.tid.JFRcohyponymskvaller
grovt förtalpåståendet att han tagit emot pengar under bordet är bara elakt förtalförtal (av/om ngn)sedan 1526till förtala