Svensk ordbok 2009, webbversion

förtjän´st substantiv ~en ~er för·tjänst·en1förvärvad lön eller vinst genom arbete resp. satsning arb.ekon.JFRcohyponyminkomstcohyponymvinning verksamheten ger en blygsam förtjänsthon sålde båten med god förtjänstde gjorde en förtjänst på en miljon när de sålde aktierna(med) förtjänst, en förtjänst (på BELOPP)sedan 1494Stockholms stads tänkeböckerfornsv. forthiänist ’förskyllan, förtjänst’ 2vanligen i genitivkonstruktioner (ngns eller ngts) förmåga att nå positiva resultat enl. vad som all­mänt erkänns Nolldet är regissörens förtjänst att före­ställningen blev så bradet är inte hans förtjänst om han klarar sigdet var sol­brännans förtjänst att hon såg så ung ut○äv. neutraltdet som ngn är värd behandlas efter förtjänst(ngns) förtjänst, (efter) förtjänstsedan 1487Skrå-Ordningar3vanligen plur. god egenskap hos person, handling e.d. psykol.samh.JFRcohyponymdygdcohyponymföreträde 2 förtjänstmedaljförtjänstteckenboken har stora förtjänster○spec.kompetens enligt grund­lagen är de enda befordrings­grunderna skicklighet och förtjänstsedan 1587