Svensk ordbok 2009, webbversion

förtju´sa verb förtjuste förtjust, pres. förtjuser för·tjus·er●nästan en­bart pass. el. part. göra förtjust psykol.JFRcohyponymhänföra 2cohyponymbedåracohyponymcharma han förtjustes av hennes sångförtjusa ngnsedan 1723se tjusa Subst.:förtjusande