Svensk ordbok 2009, webbversion

förtro´ende substantiv ~t ~n för·tro·end·et1över­tygelse om att man kan lita på ngn el. ngt komm.JFRcohyponymtillitcohyponym1tilltrocohyponymförtröstan förtroendekrismånga har förlorat förtroendet för de etablerade politikernasam­arbetet måste bygga på ömse­sidigt förtroende○särsk.över­tygelse om ngns diskretion han vände sig till henne i förtroende○äv. mer konkretförtroligt med­delande han ger sällan några förtroenden(i) förtroende, förtroende (för ngn/ngt/SATS)sedan 1545till förtro 2knappast plur. an­seende för på­litlighet i viss krets el. i all­mänhet m-med.hon åt­njuter all­mänt förtroende○spec. i politiska samman­hangförtroendefrågaförtroendeomröstningpresidenten fick förnyat förtroende av väljarnaförtroende (hos ngn)sedan 1774