verb förtröt förtrutit, pres. förtryter
för·tryt·er●göra förargad
mindre brukl.psykol.förtryta ngnsedan ca 1430Själens tröstfornsv. fortryta; ombildn. av lågty. vordreten, se förtreta, efter mönster av tryta; jfr oförtruten
Subst.:vbid1-165590förtrytande