substantiv ~en ~er
för|tur·en●läge där ngn eller ngt har rätt att komma i fråga före andra
t.ex. till utbildningsplats el. tjänst
samh.tid.JFRcohyponymföreträde 1
förtursrättsyskonförturde fick förtur i dagiskönärendet behandlas med förturförtur (till ngt/att+V)sedan 1891