substantiv,
best. f. ~, n-genus
för·tvivl·an●känsla av djup olycka och vanmakt
psykol.tid.JFRcohyponymdesperationcohyponymsorg
stor förtvivlanbottenlös förtvivlani djupaste förtvivlanhon kände förtvivlan över att behöva lämna ifrån sig barnen(i) förtvivlan (över ngt/att+V/SATS)med förtvivlans modsemod 1
sedan 1536