substantiv,
best. f. ~, n-genus
för·undr·an●förvåning som ger upphov till tankfullhet
komm.väcka förundranfalla i förundrankänna förundranhon såg med förundran på hur barnet klickade sig fram på internetförundran (över ngt/att+V/SATS)sedan 1679Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus
för·undr·an●förvåning som ger upphov till tankfullhet
komm.väcka förundranfalla i förundrankänna förundranhon såg med förundran på hur barnet klickade sig fram på internetförundran (över ngt/att+V/SATS)sedan 1679