Svensk ordbok 2009, webbversion
föru
`
tan
preposition
för|ut·an
●
ofta i position efter det substantiviska huvudordet
i avsaknad av
Noll
JFR
cohyponym
1
utan
de klarade sig bra honom förutan
sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
fornsv.
for
utan