Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rväg substantiv, ingen böjning för|­vägtid.gå händelserna i förvägsehändelse 1 gå i förväggå tidigare​ gå i för­väg ni, jag kommer senare! i förvägpå för­hand​ test­deltagarna fick prov­smaka vinerna utan att i för­väg veta vilka sorter som in­gick sedan 1711