Svensk ordbok 2009, webbversion

förvän´ta verb ~de ~t för·vänt·ar●ofta refl., utan större betydelse­förändring betrakta som sanno­lik kommande ut­veckling NollJFRcohyponymmotsecohyponymvänta 2 in­om industri­sektorn förväntas en försäljningsuppgång○ibl. med bi­betydelse av förhoppning e.d.vi ska inte förvänta oss några stora fram­gångar○äv. som en sorts förskönande om­skrivningkräva jag förväntar mig en ur­säkthan förväntade sig att bli artigt behandladhon förväntades visa upp ett glatt an­sikteförvänta (sig) ngt (av/från ngn/ngt), förvänta (sig) att+V/SATSsedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. forvänta; jfr vänta Subst.:vbid1-166123förväntande; förväntan