Svensk ordbok 2009, webbversion

förvän´tan substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas förväntningar för·vänt·an●hopp om viss ut­veckling som ock­så bedöms som sanno­lik NollJFRcohyponym1vilja premiären gick över förväntanmot all förväntan blev det NN som vannde ser fram mot matchen med spänd förväntanen förväntan (på ngn/ngt) (om ngt/att+V/SATS), en förväntan (på ngn/ngt) (att+V/SATS)sedan 1708