Svensk ordbok 2009, webbversion

förvå´na verb ~de ~t för·vån·ar●få (ngn) att reagera så­som in­för ngt o­väntat komm.JFRcohyponymöverraskacohyponymförundracohyponymförbluffa det nya partiets fram­gångar förvånade alladet skulle inte förvåna mig det minsta om hon tröttnade på den tråk­månsendet är förvånande att han an­tog erbjudandet○ibl. med bi­betydelse av besvikelse, irritation o.d.hans o­sakliga kritik förvånar mig○ofta i (negerade) ut­tryck för att ngt är möjligt el. troligtdet skulle inte förvåna mig om hon vann turneringenförvåna ngnsedan 1790speciell svensk bildn. till vån Subst.:förvåning