Svensk ordbok 2009, webbversion

förvå´ning substantiv ~en för·vån·ing·en●känslomässig reaktion så­som in­för ngt o­väntat psykol.tid.JFRcohyponymöverraskningcohyponymhäpnad gapa av förvåningkänna förvåningbeslutet väckte stor förvåningtill allas förvåning vanns tävlingen av en junior○ibl. med bi­betydelse av besvikelse, irritation o.d.ord­föranden ut­tryckte sin förvåning över att så många leda­möter var från­varandeförvåning (över ngt/att+V/SATS), (till ngns) förvåningdöm om min förvåning (när ...) före­ställ dig min förvåning (när ...)​ döm om min förvåning när han redan efter vårt första möte ville skriva kontrakt sedan 1815