Svensk ordbok 2009, webbversion

förvan´ska verb ~de ~t för·vansk·arförändra i negativ riktning bort från sanningen komm.förvanska sanningenhennes budskap förvanskadeshan fick en förvanskad version av händelse­förloppetngn gång mer konkretvan­ställa an­siktet var förvanskat av ärrförvanska ngt/SATSsedan 1849jfr fornsv. forvanskas ’försvagas; fördärvas’; i bet. ’van­ställa’ av da. forvanske; jfr vansklig Subst.:vbid1-165915förvanskande, förvanskning