Svensk ordbok 2009, webbversion

förva´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·var·et●(lång­varig) placering på säkert ställe med hän­syn till vad som kan drabba objektet jur.samh.JFRcohyponymförvaring i tryggt förvarha plån­boken i säkert förvar○ofta äv. med hän­syn till vad objektet kan för­orsakaha det radio­aktiva av­fallet i säkert förvarde satt i förvar hos polisen(i) förvar, förvar (av ngn/ngt) (ngnstans)i fängsligt förvarsom fånge​ Nelson Mandela fri­gavs 1990 efter mer än tjugo­fem år i fängsligt förvar sedan 1686till förvara