substantiv ~en
för·viss·ning·en (1), för·vissn·ing·en (2)1vanligen i vissa uttryck
personlig, djupgående övertygelse
komm.JFRcohyponym1tro 1
han körde om i den fasta förvissningen att den mötande bilen skulle väjahon skuldsatte sig i trygg förvissning om att föräldrarna skulle hjälpa henne(i) förvissning (om ngt/att+V/SATS)sedan ca 15502det att vissna bort
Nollsedan 1850