Svensk ordbok 2009, webbversion

fadä´s substantiv ~en ~er fad·äs·enhandling som inne­bär ett pinsamt miss­tag spec. om yttrande komm.JFRcohyponymgroda 2cohyponymtabbe domarfadäshan begick fadäsen att föra hennes förre man på talgenom en fadäs av arrangörerna fick de två bästa spelarna mötas i första om­gångensedan 1734av fra. fadaise med samma betydelse; av provensalska fadeza ’dumhet’, till fat ’dum’