Svensk ordbok 2009, webbversion

fa´ger adjektiv ~t fagra fagr·are●som har ett till­talande ut­seende ibl. om natur o.d. men nu­mera sällan om person ngt högt.admin.psykol.JFRcohyponymvacker 1cohyponym1skön 2 den fagra bohus­länska skär­gårdenmor­mor var en fager jänta när hon var ung○äv.an­genäm för hörsel­sinnet fager sång○spec. om yttrandetill­dragande men bedräglig fagra ordfagra löftenfager (att+V)fager under ögonenseöga 1 sedan 1000-taletrunsten, Hov, Östergötland (Jansson, 1962)runform fahran (ack.), fornsv. fagher; gemens. germ. ord med grundbet. ’gynnsam; behaglig’