Svensk ordbok 2009, webbversion

1fallera´ interjektion fal·le·ra●uttr. för upp­rymdhet i sång NollVi gå över dagg­stänkta berg, fallerasedan 1820bildn. till fa och la i den italienska ton­skalan
2falle´ra verb ~de ~t fall·er·ar●inte fungera enligt planerna Nolltekniken fallerade så konserten måste av­brytashela laget kämpade bra bort­sett från att NN fallerade○äv.fattas, saknas nästan alla in­bjudna kom till festen – det var bara ON som falleradefallerasedan 1622av ty. fallieren, ita. fallire ’fela; slå fel’; av lat. fall´ere ’bedra’ Subst.:vbid1-146382fallerande; fallissemang