Svensk ordbok 2009, webbversion

fa´rt substantiv ~en ~er fart·en1tillrygga­lagd väg­sträcka per tids­enhet trafik.SYN.synonymhastighet fartbegränsningtoppfartlåg farthög fartrasande farthan kom i full fartfarten var 80 km/timfull fart fram­åt!○äv.hög hastighet ta fartsätt fart på benen!○äv. ut­vidgat i ut­tryck för (intensiv) aktivitet e.d.vi klipper häcken ock­så när vi än­då är i farten i träd­gårdenhans karriär har inte tagit fart än­nubostads­byggandet sköt fart○äv. bildligt, särsk. om ngt med­ryckandedet är fart och fläkt över berättelsen○spec. äv. i ut­tryck för att ngt sker som en naturlig följd av ngt annatefter ett par in­ledande segrar gick fort­sättningen av bara farten(i) farten, farten (hos/på ngn/ngt)sedan senare hälften av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. fart ’färd; hast’; av lågty. vart (ty. Fahrt) ’fart; färd’, till varen, se 2fara; jfr färd 2vanligen i sammansättn. sjö­trafik sjö.fartcertifikatsjöfartsedan 1629