Svensk ordbok 2009, webbversion

fatt`a verb ~de ~t fatt·ar1(börja) om­sluta med handen NollJFRcohyponymgripa 1 hon fattade pennan och började skrivafatta spaken med höger handhan fattade henne i armen○ibl. med konstruktionsväxlinghon fattade tag i honomfatta ngn/ngt (med ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fata; nord. ord, delvis under in­flytande av lågty. vaten ’gripa’; besl. med fat 2lyckas tillgodo­göra sig inne­börden i ngt, ofta på lägre nivå ngt vard.psykol.SYN.synonymförstå 1synonymbegripa JFRcohyponyminse en djup­sinnighet som ingen fattade○äv.kunna ut­röna jag fattar inte var­för han är så sur○äv.tolka hur ska man fatta stats­ministerns ut­talande?fatta ngt/SATSfatta galoppensegalopp 1 fatta schäsenseschäs sedan 15263plötsligt över­gå till visst till­stånd Nollbensinen fattade eld○ofta med avs. på sinnes­tillståndfatta humörfatta miss­tankarhan fattade kärlek till hennehon har fattat intresse för schackfatta ngtfatta postoseposto sedan 16134fast­ställa stånd­punkt e.d. komm.fatta beslutfatta ngtsedan 1450Nio handlingar rörande Vadstena klosters fridlysta områdeSubst.:vbid1-147463fattande, fattning (till 1)