Svensk ordbok 2009, webbversion
fatt`ning
substantiv ~en ~ar
fatt·ning·en1knappast plur.
behärskning av sinnesrörelser
psykol.JFRcohyponym2lugn 2cohyponymsjälvbehärskning
bevara fattningentappa fattningenåterfå fattningenhan tog nederlaget med fattninghon återfick snabbt fattningenhon blev alldeles bragt ur fattningen av deras kritik(med) fattning, (ur) fattningensedan 1801till fatta
2(typ av) grepp
sport.verkt.det är olika fattning vid forehands- och backhandsslag○äv. konkretbajonettfattningsedan 17643(språklig) utformning
bok.JFRcohyponymversion
i sin första fattning är dramat snarast ett läsdrama(i) (ADJ) fattningsedan 18944inramning
af.odlade pärlor i gammaldags fattning(i ADJ) fattningsedan 1772