Svensk ordbok 2009, webbversion

favö´r substantiv ~en ~er fav·ör·en●för­mån ibl. med an­tydan om o­rättvisa e.d. Nollpolitiker bör inte ha några sär­skilda favörerhemma­plan betyder en enorm favör○spec.ynnest­bevis JFRcohyponymgunstcohyponymynnest han ville inte be om fler favörer○äv. (i kort­spel)för­del (som en spelare o­frivilligt ger) i form av ett extra stick syd gav favör genom att spela ut tvåan i en färg där han hade dam, trea och tvåa○äv.gynnsamt resultat el. förhållande JFRcohyponymfördel han kunde av­göra i egen favörmatchen slutade 3–1 i svensk favör(i ngns/ngts) favör, favören (att+V)sedan 1768av fra. faveur med samma betydelse; av lat. fav´or, se favorit