Svensk ordbok 2009, webbversion

fej`ka verb ~de ~t fejk·arfelaktigt ut­ge (ngt) för att vara äkta vard.m-med.JFRcohyponymförfalska den sensationella intervjun med super­stjärnan visade sig vara fejkadfejka ngtsedan 1950-taletav eng. fake ’piffa upp, bättra på; förfalska’ Subst.:vbid1-147684fejkande, vbid2-147684fejkning