substantiv ~n felor
fel·an●fiol
mest vid beskrivning av svensk spelmanskulturmusikhan gned på sin felasedan slutet av 1200-talet SOU; 1639 i sin nuv. formWestgöta-Lagenfornsv. fiþla; av lågty. vedele (ty. Fiedel); av medeltidslat. vit´ala (den vandrande spelmannens stråkinstrument under tidig medeltid)
2fe`la
verb ~de ~t
fel·ar1göra sig skyldig till fel
spec. om tävlingshäst
psykol.sese1fel 2
favoriten felade redan i starten○särsk. i fråga om uppträdandesynda
att fela är mänskligtfela (mot ngn/ngt)sedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. fela; av lågty. feilen, felen ’slå fel’; se 1fel
2fattas
ngt åld.Nollvad felar dig?klockan felade fem minuter i tvåfela (ngn), fela (MÅTT)den felande länkenselänk 1
sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidSubst.:vbid1-147702felande (till 1)