Svensk ordbok 2009, webbversion

fenome´n substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en feno·men·et1iakt­tagbar före­teelse om natur­företeelse (som inte är fram­kallad av människan), samhälls­företeelse etc. vetenskapl.JFRcohyponymföreteelse ljusfenomennaturfenomentidsfenomenfenomen i sam­band med sol­förmörkelsenmobbning är inget nytt fenomenungdoms­revolten var ett internationellt fenomeninbillnings­sjuka är ett vanligt fenomen bland ensamma människor○ofta om svår­förklarlig el. mystisk före­teelseöver­naturliga fenomenpara­psykologiska fenomensedan 1734av grek. phainom´enon ’som visar sig’, till phai´nein, se fenol 2person med ena­stående färdigheter in­om ett visst om­råde psykol.yrk.löparfenomenspänstfenomenredan som barn var Mozart ett fenomen vid pianotett fenomen (i/på ngt)sedan 17993ngt som o­medelbart kan upp­fattas av sinnena fil.fil.○spec. fil. (hos Kant och senare filosofer)de före­teelser som vi kan ha kunskap om fenomenvärldensedan 1797