substantiv ~en
fiend·skap·en●det att två parter är fiender till varandra
komm.tid.JFRcohyponymagg
bitter fiendskapden oförsonliga fiendskapen mellan släkterna○äv. om enkelriktat förhållandehan kände ingen fiendskap mot hennefiendskap (med ngn), fiendskap (mot ngn/ngt), fiendskap (mellan ngra)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. fiandskaper