verb fiffade fiffat
fiff·ar●snygga upp
vard.Nollfiffa upp hårethon satt framför spegeln och fiffade upp sigfiffa upp ngn/ngt (med ngt)sedan 1870jfr no. fiffa ’pynta’; trol. ljudmålande; jfr fiffig, piffa upp
Subst.:vbid1-148636uppfiffande,
vbid2-148636uppfiffning