Svensk ordbok 2009, webbversion

filibus´ter substantiv ~n filibustrar fili·bustr·ar●förhalningsmetod i parlament med syfte att stoppa lag­förslag särsk. genom att hålla långa tal; främst i den amerikanska kongressen pol.filibustertalfilibustertalare○äv. om en­staka så­dant talNN:s filibuster varade fem timmarsedan åtm. 1955av eng. filibuster med samma betydelse; av spa. filibustero, fra. flibustier; efter nederl. vrijbuiter ’fri­bytare’