Svensk ordbok 2009, webbversion

fin adjektiv ~t 1som har hög kvalitet admin.SYN.synonymhögklassig JFRcohyponymfinfincohyponymgod 1 fina vinerfint tygfina betygfin gemenskap mellan generationernaen fin kännare av holländsk 1600-talskonst○spec.som passar till fest finkläddfinskorta på sig fina klädergöra sig fin○spec. äv.för­delaktig göra en fin affären fin chans○spec. äv.mänskligt högt­stående en av de finaste människor jag har träffat○äv. med all­mänt positiv inne­bördbra, ut­märkt ha det fint!det är fint, fort­sätt så!○spec. (ofta) i adverbiell an­vändningHur gick det? – Det gick fintdet skulle sitta fint med en kopp kaffe nufin (för ngn) (att+V), fin (på ngt/att+V), fin (mot ngn)det fina i kråksångensekråksång fina fiskensefisk 1 fint som snusmycket fint​ han har varit Lundagårdsredaktör och det är fint som snus vara fin i kantensekant sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fin; av fornfra. fin, urspr. ’av­slutad; full­ändad’; till lat. fi´nis ’gräns’; jfr affin, definiera, 1final, finess, raffinera 2mycket tunn af.MOTSATSantonymgrov 1 finbladigfinkalibrigfinlemmadfinstiltfin trådett fint blyerts­streck○äv.som består av små partiklar ett fint dugg­regnfin sand○äv. om abstrakta före­teelsersom kräver ett skärpt sinne för att upp­fattas en fin nyansfin ironi○spec. i ett fast ut­tryckjag förstod nog vinken fast den var finsedan 17333som har hög social ställning admin.psykol.samh.JFRcohyponymförnäm 1 fint främmandeen flicka av fin familjen doft av den fina världen○äv. med negativ bi­betydelsestrunt­förnäm är han för fin för att städa upp efter sig själv?sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandie