Svensk ordbok 2009, webbversion
fingera
[fiŋge´-]
verb ~de ~t
fing·er·ar●vanligen perf. part.
ersätta med icke-autentiskt
namn e.d.
af.alla namn i filmen var fingeradefingera ngtsedan 1625av lat. fing´ere ’forma i lera; ge form; göra sig en bild av’; jfr fiktion, fiktiv, fint
Subst.:vbid1-149282fingerande,
vbid2-149282fingering