Svensk ordbok 2009, webbversion

fing`ra verb ~de ~t fingr·arvanligen med prep. vid­röra med fingrarna vanligen på ett nervöst el. när­gånget sätt NollJFRcohyponymtafsa 2cohyponymkladda 2 hon satt och fingrade på fjärr­kontrollende minsta barnen vill fingra på all­tingfingra på ngtsedan ca 1650till finger Subst.:vbid1-149372fingrande