substantiv ~en ~ar
fink·en●typ av (fröätande) tätting med tjock konisk näbb
och ofta kompakt kropp och kraftigt huvud
zool.JFRhyponymdomherrehyponymsiskahyponymhämpling
finkfåglarbergfinkbofinkgrönfinkrosenfinkfinkarna flyger i utpräglade bågarsällskapliga finkar som ofta uppträder i flockarsedan ca 1640av lågty. vinke med samma betydelse; ev. ljudhärmande