Svensk ordbok 2009, webbversion

fi`ra verb ~de ~t fir·ar1upp­märksamma (positiv händelse) genom att ordna festlighet komm.JFRcohyponym2hylla 1 fira julfira ngns födelse­dagde firade segern med en flaska champagneman firade stadens 700-årsjubileum○spec. relig.fira helgfira natt­vard○äv. med konstruktionsväxlinghedra med festlighet fira födelsedags­barnet○äv.vanligen perf. part. prisa en firad primadonna○äv.festa (med alkohol) utan spec. an­ledning vara ute och fira○äv.ta ledigt från arbetet utan lov Är han sjuk? ― Nej, han firar i­dagfira (ngn/ngt/SATS) (med ngt)sedan 1541av lågty. firen med samma betydelse; av lat. feria´ri ’hålla vilo­dag’; jfr ferie 2komma (ngn) att få upp­leva fram­gång e.d. komm.hans metodiska spel firade triumferfira ngtsedan 18203låta förflyttas ned­åt genom att gradvis släppa efter på rep af.sjö.fira seglenfira båten i sjön○spec. med avs på personofta refl. och med partikelnner han firade ner sig längs repetfira (ner) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1558av lågty. firen med samma betydelse; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-149693firande, vbid2-149693firning