Svensk ordbok 2009, webbversion

fisk substantiv ~en ~ar fisk·en1(typ av) växel­varmt ryggrads­djur som lever i vatten och andas med gälar och vanligen har fenor och fjäll zool.fiskaffärfiskhamnfisknätfiskodlingfiskstimakvariefisksnabbsimmande fiskarfiskarna sprattlade i nätentill fiskarna räknas bl.a. ock­så hajar och rockor○ofta koll. om viss mängd av dessa djur (betraktad som föda)färsk fiskdjup­fryst fiskfånga fisktvå kilo fisknäten var fulla med fisk○äv. om mat­rätt av (vissa) så­dana djurfiskbullarfisksopparökt fiskstekt fisk till mid­dagen ful fisken skurkaktig person​ han har all­tid betraktats som en ful fisk och ingen blev förvånad när han åkte fast för bedrägeri fina fiskenngt ut­märktvard.​ det nya återvinningssystemet är fina fisken få sina fiskar varmafå stark kritik​ samtliga parti­ledare fick sina fiskar varma i ut­frågningen in­för valet som fisken i vattneti sin rätta miljövilket ofta medför en känsla av trivsel och hemtamhet​ hon talar flytande franska och är som fisken i vattnet i Paris; han trivs som fisken i vattnet med sitt jobb som dietist stum som en fisksestum 1 varken fågel eller fisksefågel sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fisker; gemens. germ. ord, besl. med lat. pis´cis ’fisk’; idiomet få sina fiskar varma (1647) inne­fattar mat i likhet med flera an­dra ut­tryck för o­vett och stryk - jfr t.ex. äldre sv. munfisk ’ör­fil’ 2förstärkning av båt­däck i om­rådet kring en mast sjö.mastfisksedan 1691trol. av fra. fiche ’dubb; hake’, till ficher ’fästa’